Almost famous!
were never meant never meant to be no
...late night sex smokin' cigarettes I try real hard but I can't forget.
Det blir ännu konstigare, mer skruvat vridet åt helt fel håll hit och din in och ut fram och tillbaka när man skriver på nätterna. Ännu fler förlorar sig efter första raden och kan inte sluta läsa fast dem inte förstår. Och jag undrar, jag undrar om du fortfarande läser in dig i mina rader, fnyser eller kanske funderar?
Jag funderar, fasligt massa. Funderingar upp och ner men jag kommer nog aldrig fram till något. Filosofier helt enkelt. Jag funderar men jag gör inte mycket mer. Ångrar mig inte, ångrar ett ord hit eller dit men ingenting på det stora hela och det kändes som att det blev för djupt, för svårt för någon viss att förstå. Hur kan man kräva det när jag inte ens förstår mig på mig själv. Och nej jag vet inte vad vem hanhondendet vaaaad jag skriver om. Jag skriver om livet, l'chaim. Om mönster och almost famous.
För mig själv för det är den kommentaren som träffar mitt i prick. BAAAM. Nu ska jag dricka en Burn fast klockan är natt och sen ska jag skriva som jag inte gjort på länge tills jag förlorar mig i Ville och grannars nattliga aktiviteter och det är inte så perverst som det låter. Kanske.
Om jag kunde skulle jag vara Penny Lane och jag skulle älska Russel fast han inte älskade mig och göra bort mig tills jag nästan dog och blev räddad av en prins. Sen skulle jag dricka öl under 80-talet och sjunga fever dog fast det inte var en riktig sång. Jag skulle vara Penny Lane och jag skulle vara förstörd men lycklig.
Om jag kunde, om jag kunde skulle jag ha lockigt blont hår och magtröja, jag skulle limma fast möbler i taket på något hotell och dansa på balkonger.
Ojojojojoj ni får nog ursäkta.
...late night sex smokin' cigarettes I try real hard but I can't forget.
Det blir ännu konstigare, mer skruvat vridet åt helt fel håll hit och din in och ut fram och tillbaka när man skriver på nätterna. Ännu fler förlorar sig efter första raden och kan inte sluta läsa fast dem inte förstår. Och jag undrar, jag undrar om du fortfarande läser in dig i mina rader, fnyser eller kanske funderar?
Jag funderar, fasligt massa. Funderingar upp och ner men jag kommer nog aldrig fram till något. Filosofier helt enkelt. Jag funderar men jag gör inte mycket mer. Ångrar mig inte, ångrar ett ord hit eller dit men ingenting på det stora hela och det kändes som att det blev för djupt, för svårt för någon viss att förstå. Hur kan man kräva det när jag inte ens förstår mig på mig själv. Och nej jag vet inte vad vem hanhondendet vaaaad jag skriver om. Jag skriver om livet, l'chaim. Om mönster och almost famous.
För mig själv för det är den kommentaren som träffar mitt i prick. BAAAM. Nu ska jag dricka en Burn fast klockan är natt och sen ska jag skriva som jag inte gjort på länge tills jag förlorar mig i Ville och grannars nattliga aktiviteter och det är inte så perverst som det låter. Kanske.
Om jag kunde skulle jag vara Penny Lane och jag skulle älska Russel fast han inte älskade mig och göra bort mig tills jag nästan dog och blev räddad av en prins. Sen skulle jag dricka öl under 80-talet och sjunga fever dog fast det inte var en riktig sång. Jag skulle vara Penny Lane och jag skulle vara förstörd men lycklig.
Om jag kunde, om jag kunde skulle jag ha lockigt blont hår och magtröja, jag skulle limma fast möbler i taket på något hotell och dansa på balkonger.
Ojojojojoj ni får nog ursäkta.
Kommentarer
Trackback
