Att ge svar på tal.

Jag bara kastar mig in i det stora hela alltet okej.

Att ge svar på tal. Såhär och inte face to face känns bättre eftersom vissa älskade människor är lite för stolta för att förstå. Kommer nog alltid att vara. Kör på hihopen. All the way.

Man försvinner annars.

NU ska jag cykla alldeles för skitfort ner för allt för få backar. Sen ska jag stå där med mitt jus, kanske gråta en smula och sedan bli skitjävlaasförbannad. Idag krossar vi rasismen kära vänner. Idag som så många gånger förut. Idag som en liten början på något förbaskat stort. Är ni med mig?

I figured it made sense.

I figured it made sense.

Jag vill vara galet modig och precis så äkta som på nätterna i regnet. Om jag bara kunde förmå mig att blotta allt. Om jag kunde låta människor betygsätta mina jävla känslor. Betygsätta allt jag är. För jag vill ju, jag vill nå ut och jag vill att folk ska veta. En del. En liten del av allt det där.

Jag vill ställa upp i Poetry Slam 2010. Jag kanske gör det, eller så kanske jag ångrar mig. Idag sitter jag i alla fall där. Och tittar. Vi ses i ångesten mystiken. Regina 19.00.



I don't wanna talk about the things we've gone through
Though it's hurting me now it’s history
I've played all my cards and that's what you've done too
Nothing more to say
No more ace to play

The winner takes it all

I was a fool playing by the rules

The winner takes it all the loser Has to fall
It's simple and it's plain

Why should I complain?

Någon sa en gång att jag var tvungen. Att jag måste läsa det, högt.

RSS 2.0